Livet går upp och iband brant ner. Ibland kan man få hjälp av läkare, tabletter och hjärnskrynklare. Vänner och familj kan ckså vara till hjälp men på något sätt känns det inte alltid rätt och riktigt att blanda in dem. Till stor del beror det på att de många gånger inte förstår varför det kan vara vårt att skära en skiva bröd. I denna blogg tänker jag mig att min vardag ska få utrymme. En vardag som nu till stor del består av att leva, acceptera och forma min livs energi efter deppressionen. Det tar mycket energi. Hur ska man dosera sin energi? Vad är egentligen prioriteringar värda att göra?