ja i min säng för tredje dan i rad. feber och frossa. men detta är inte bra för mitt huvud. puckade tankar trängs så till den milda grad där inne att det bultar i huvudet!

ett schema är en bra medicin för mig. klockslag för aktiviteter och någon annan som fixar mat, på måndag blir det jobbet oavsett mående. i och för sig är det effektivt för viktuppgången, om jag går ut och handlar, å andra sidan är det effektivt för viktminskningen...om jag inte går ut.

utgång är effektivt mot puckotankarna, de varkar inte tycka o frisk luft och gröna träd...

att vara ute på nätet känns farligt. det är fullt av tröstfällor!!! snygga skor, vackra klänningar...fodral till androiden...dukar...allt so kan glädja ett ledset sorgset och deppat sinne. köpa trygghet är enkelt. det dövar för stunden.

har först nuu fattat varför min älskade syster alltid är så piffad, fettsugen och snyggt klädd. det ger en känsla av trygghet att kunna se bra ut då världe i vrigt rasar runt omkring. då panikångesten rider dig är du i alla fall snygg. eller som hon skulle säga...ett snyggt lik.

döva...döva känslorna med ytliga saker. titta på tv tills tankarna suddas ut av alla intryck. linda sig runt bedövningsmedlen...tv...shopping...kontroll...sche
man...många tar till starkare medel då ytan inte längre håller utan krakelerar av spänningen under.

Åt middag med vänner igår. tankar om matlagning kom upp. de hade  svårt att förstå varför skivat bröd ibland är räddningen. du behöver inte använda kniv. det blir inga smulor. inget nerskräpande som måste tas bort...enkelt och någorlunda smärtfritt då energi depåerna är helt slut.

försökte förklara att grön ärtsopa nog är lätt att göra då du har några uns kraft kvar men då även de unsen dragit till skogs...beskrev det som att sitta fasttejpad med silvertejp...viljan att komma loss finns men möjligheten och kraften saknas.

att behöva förklara sig och sitt handlande är inte alltid så lätt. känslan av frustration växer...det sociala livet känns ibland som en vattenpöl med ett papper i...pappret är undertecknad.

Åt middag med vänner igår. tankar om matlagning kom upp. de hade  svårt att förstå varför skivat bröd ibland är räddningen. du behöver inte använda kniv. det blir inga smulor. inget nerskräpande som måste tas bort...enkelt och någorlunda smärtfritt då energi depåerna är helt slut.

försökte förklara att grön ärtsopa nog är lätt att göra då du har några uns kraft kvar men då även de unsen dragit till skogs...beskrev det som att sitta fasttejpad med silvertejp...viljan att komma loss finns men möjligheten och kraften saknas.

att behöva förklara sig och sitt handlande är inte alltid så lätt. känslan av frustration växer...det sociala livet känns ibland som en vattenpöl med ett papper i...pappret är undertecknad.